viviandarkbloom.blogg.se

Jag var bara 13 år gammal första gången jag rymde ifrån min familj första gången. Jag hade packat ner både pass och ettt personligt brev stämplat av polisen i en liten handväska när jag möttes upp utav en kille som jag hade träffat under sommaren, på flygplatsen. Brevet ifrån polisen var lättare än vad jag trott att få då allt som krävdes var att visa lite hud.. jag lockar bra, men tar alltid tillbaka vad jag ger.  

 

Jag kallar pågen för purple haze, då jag döper alla killar jag träffar efter något som på lätsammast men ändå på något mysteriskt vis beskriver dem. purple haze var den första drinken jag drack, samma drink som han gav mig på en fest där jag kanske låtsades vara en 10 år äldre än vad jag egentligen är. Iallafall har det blivit en klassiker att dricka den varje gång vi ses, tragiskt då den inte ens är god. lite som honom.. ser gott ut, men dunkar ont i hjärtat, haha!

 

Jag minns iallafall den natten vi åkte genom tid och rum (Det lät mer dramatiskt så) till andra sidan jorden, kanske en 3 timmar med flyg för att vara exakt,men ändå. några delstater bort var vi iallafall. Vi checkade in på ett unket hotell, och berättade historier hela natten lång. Han var rätt lik mig när det kom till stories. Han visste verkligen hur man berättade dem bra, och jag har än idag svårt att urskilja vad som var sant och vad som inte var sant.. lite som vårat förhållande. Jag kanske såg det mer seriöst än vad han gjorde, men sådant har karman låtit mig sprida till alla andra nu.. 

Jag kan skratta mig lycklig åt att ingen vet om att han ens har existerat. Är nog bra att jag håller saker till mig själv, så jag slipper skämma ut mig. krossade hjärtan är för veklingar.Och även om det här är de enda stället på jorden där jag skulle erkänna det så var jag nog en vekling när det kom till purple haze. 

Vi spenderade två veckor där borta. Nätterma på en pub, goda resturangmiddagar, kärlek hit och dit och jag började nog falla för honom.. allt var som en dröm ända tills jag vaknade. Eller tills den dag min pappa stod och bankade på hotelldörren och bokstavligt talat släpade med mig hem till ett utegångsförbud tills resten utavmitt liv, och till att aldrig mer bli litad på igen. Men jag ångrar det inte, vi hade det så förbaskat roligt, och tänk allt jag gjort sedan dess.. man måste ju börja någonstans, som jag brukar säga!